Shout Out Louds

Foto: Annika af Klercker

Shout Out Louds: Till sjöss kan ingen höra dig skrika

De hinner knappt komma hem förrän de ger sig av igen. Efter fyra års väntan släpper de sin andra fulllängdare och laddar för att bege sig ut på resande fot. Judy picknickar med Shout Out Louds, som fortfarande inte bestämt sig för om de passar bäst i album- eller turnéformat.

24 april 2007 klockan 07:00

— Jag visste att vi skulle få skit för den där låten. Nu kommer vi aldrig mer få kött!

Sångaren Adam Olenius ångrar sig bittert över att låten Meat Is Murder hamnade på nya skivan när jag berättar att det serveras vegetarisk pastasallad för säkerhets skull. Han och de övriga medlemmarna i Shout Out Louds har precis repat klart när Judy släpar ut dem på picknick i vårsolen. Om det beror på ett lyckat rep eller upphetsning inför nya skivsläppet förtäljer inte historien, men stämningen i bandet är på topp. Och det borde den vara, trots avsaknaden av kött.

Senast Shout Out Louds var skivaktuella med debutalbumet Howl Howl Gaff Gaff som släpptes 2003. Nu, den 25:e april, släpper de sitt andra album Our Ill Wills. Varför väljer man att mjölka ett album i fyra år?

— Det tar så himla lång tid att fixa saker utomlands. Till exempel så släpptes vår första skiva först hösten 2005 i Storbritannien och för ett år sen i Frankrike, säger Ted Malmros.

— Man blir lätt kreativt frustrerad, det kan vara skönt att koncentrera sig på en sak åt gången, säger Adam medan han mumsar på en eminent lagad pastasallad.

Och koncentrerat sig har de gjort. Att vara på turné tillhör vardagen för Shout Out Louds, som har tillbringat de senaste åren med att resa runt i Amerika, Australien och mestadelen av Europa. Howl Howl Gaff Gaff har fått ett varmt mottagande världen över. De har spelat hos David Letterman och hunnit med en spontan-turné i Afrika.

— Vi stötte på en engelsman som såg ut som Bob Geldof när vi var på semester i Afrika. Han lyckades fixa några spelningar så att vi kunde tjäna in flygbiljetten, säger Adam.

— Annars är det faktiskt lite som att vara på semester när vi turnerar. Visst, det kan bli lite väl mycket mörka klubbar ibland, ungefär som att hänga på Debaser 25 kvällar i månaden, men det är rätt skoj i slutändan, berättar trummisen Eric Edman.

— Det händer så mycket roligt, flikar Bebban Stenborg in, nån gång på en konstig spelning kräktes jag på Sean i Magic Numbers. Sen på en annan spelning kräktes Michele på, ja, lite allt möjligt. Vi blev väldigt bra vänner efter det.

— Eller när vi glömde bort dig i Nashville och du fick åka taxi tillbaka med en skum chaufför som hette Mad Dog. Det var en kul historia, säger Adam och skrattar.

Hojtarolja, spyor och dekadent turnéliv låter trevligt på pappret, men finns inte risken att man reduceras till ett After-Ski-band om man nöter samma material alltför länge? Adam får en ytterst fundersam min när jag ställer frågan till honom.

— Mestadelen av publiken på spelningarna har aldrig sett oss live, det är en ny spelsituation varenda gång på nya ställen. Man går upp där på scen och förlöser en känsla. Det går inte att ta ifrån en det personliga i varje låt. Vissa band gör sig bäst i albumformat. Vi har inte bestämt om vi ska vara ett album- eller turnéband än, säger han.

— Men målet är att ha en stämpel i passet från varje land, säger Ted.
Turnerandet verkar ändå ha varit nyttigt för låtskrivandet. Adam menar att de har släppt lite av den ytlighet som infann sig på Howl Howl Gaff Gaff och att Our Ill Wills har fler lager att ta sig igenom.

Passande nog handlar deras första singel från nya albumet om att ge sig iväg. I videon till Tonight I Have To Leave It får vi se hur hela bandet åker iväg med båt för att spela jorden runt. London, Sydney, New York och Fiji är de destinationer som Bebban visar upp sketcher på i filmen. Planerna på en båt-turné står inte helt utan förankring i verkligheten. Carl von Arbin har precis huggit in på kladdkakan och skiner upp som en sol när sjötemat nämns:
— Vi SKA åka ut på en turné med båt!

— Det är lite av en dröm att åka jorden runt med båt och få spela på däck. Man slipper släpa en massa utrustning till ställen och behöver inte vara inspärrad i en sunkig buss, säger Ted.

— Tyvärr så är det bara så dyrt att hyra en lagom stor båt med besättning och allt. Men det kommer bli av nån gång snart, berättar Eric.

Frågan är om de hinner hitta en båt till i höst, för då bär det iväg till USA igen. Och innan dess är det Sverige och Tyskland som gäller för det ständigt turnerande bandet. På frågan hur lång tid det bör ta för ett band att släppa en skiva svarar Bebban lite skamset:
— Två år om det är ett bra band och fyra år om det är, eh... dåligt.

— Ibland glömmer man bort att spela in, men så länge kommer det inte dröja tills vi släpper nytt nästa gång, säger Adam. Vi har några skivor att släppa.

Mer från Judy   Reportage

RSS-icon RSS    Icon Archive Arkivet