Real beauty knocks you a little bit off kilter.
Morrisseys bulle i god form. Foto: Frida Klingberg
Idolklenoder: Kära bullen...
Lite av Morrisseys saliv finns i Göteborg, bevarat i en halväten kanelbulle. Kändisar skapar vansinne och försätter människor i trans. Sedan ett år tillbaka får idoldyrkan en annars sansad person att spara ett bakverk han aldrig kommer äta.
12 april 2007 klockan 21:41
Warning: mysql_num_rows() expects parameter 1 to be resource, boolean given in /home/leenus/public_html/judy-se/inc/article_inc.php on line 39
Två medelålders män vid ett bord på café Brulé i Göteborg. Båda är klädda i välskräddade kostymer och överrockar. Den ena, som är något äldre och bär en gubbkeps på huvudet, sitter ned, dricker kaffe och äter någonting. Hans kompanjon står bredvid bordet och väntar. Efter en kort stund är mannen i kepsen nöjd. De båda lämnar fiket.
Kvar på bordet ligger en halväten bulle. Den finns nu bevarad, i tryggt förvar i en burk någonstans i Sverige.
— Jag tänkte hela tiden: Han där är verkligen jättelik Morrissey, berättar Petter som satt vid bordet bredvid.
Det var den 31 mars 2006, dagen innan Morrissey spelade på Scandinavium. Först när någon vid bordet påminde om den kommande konserten blev Petter säker: Kanelbullen som lämnats kvar hade rört vid samma läppar som 1984 sjöng att heaven knows I'm miserable now.
— Jag tog den som en souvenir. Det är sällan man ser den sortens internationella kändisar i en sÃ¥ vardaglig situation.
Petter beskriver sig inte som ett stort Morrisseyfan. Moz är en "bra popartist", men någon persondyrkan känner Petter inte, berättar han. Ändå blev chansen att få en smulig klenod oemotståndlig. Men för att till och med en bulle ska bli åtråvärd krävs en kändis så mytomspunnen och avlägsen att den knappt känns mänsklig.
— Jag skulle inte ha tagit Mikael Persbrandts bulle. Med Morrissey är det mer för att han är en ikon.
"Vi är mer populära än Jesus", sa John Lennon i en intervju 1966 och väckte om inte Guds så åtminstone mängder av kristnas vrede. Men borde påståendet vara kontroversiellt? Man kan se det som ett tecken på andlig utmärgling eller som vacker modernitet, men att popkultur och kändisar för många spelar en större roll än religion är svårt att förneka.
Britney Spears avklippta hår säljs på Ebay och väcker, åtminstone för stunden, större uppmärksamhet än kristendomens egen Morrisseybulle, den svepning som sägs ha vidrört Jesus kropp. Svepduken i Turin är ett omtvistat stycke tyg som får sin laddning av det kan ha använts för att täcka Jesus döda kropp efter korsfästelsen. På tyget finns bilden av en manskropp i naturlig storlek, med axellångt hår och en skada som från en spik på den hand som syns.
Flera tester har daterat Turinsvepningen till medeltiden och många har dragit slutsatsen att den förfalskades på 1200- eller 1300-talet, även om det ännu inte är klarlagt hur själva bilden uppstod.
Men trots tveksamheterna och att svepningen inte fyller någon speciell roll i den kristna tron vårdas och skyddas den i Sankt John-katedralen i den italienska staden Turin. Bara möjligheten att den har vidrört Jesus kropp gör den helig. Lite som en kanelbulle med spår av Morrissey-dna.
— Men vissa kompisar har pussat pÃ¥ den, sÃ¥ det finns nog en del dna frÃ¥n Morrisseyfans ocksÃ¥, säger Petter och delar av Judyredaktionen känner sig utpekad.
Turinsvepningen kan fascinera även den som inte är troende kristen och stjärnstatus verkar kunna stå över personlig smak. Se dig i spegeln och försök ärligt säga att du skulle vara helt oberörd av Totos tandborstar eller Michael Jacksons leksakståg.
Petter tvekar på frågan om vems bulle han inte skulle ta. Viktigast är att bullätaren känns så avlägsen att det nästan inte är en människa man ser.
— Om det var Eddie Van Halen som hade suttit och ätit kanelbulle hade jag tagit den ocksÃ¥.
Gränsen går någonstans mellan Agnetha Fältskog och Björn Ulvaeus. Självvald isolation efter en strålande karriär bygger mer mystik än folkliga musikaler och mediabevakade upphovsrättstvister.
I dag har bullen torkat men inte möglat och är i gott skick. Tidigare övervägde Peter att lackera den för att bevara den till eftervärlden, men naturliga processer verkar mumifiera den på ett smakfullt sätt.
— Jag skulle inte ha tagit en servett han snutit sig i eller Britneys bajs. Lite värdighet fÃ¥r man ha.
Petter ligger lågt och vill inte uppge sitt efternamn.
Linus Larsson
linus@judy.se
/blog/author/linus
RSS
Arkivet