Real beauty knocks you a little bit off kilter.
Illustration: Sofia Andersson
Skamvrån: Emma Svensson (Rockfoto)
I London driver BBC-snubben Sean Rowley en klubb vid namn Guilty Pleasures där han spelar musik som det anses tabu att gilla. Klubben har utmynnat i tre släppta samlingsalbum och sen april 2005 en återkommande radioshow. Förra årets hetaste modeaccessoar inom popmusiken var den förr så bespottade och välproducerade plastsoulen från 80-talet. Lustfylld skam har blivit inne. I alla fall så länge man räknar Dolly Parton, Hall & Oates, Toto och eurodisco. Vad är då äkta skam? Judy bygger en skamvrå och tvingar fram bekännelser. Först ut Emma Svensson.
29 april 2007 klockan 09:32
Vilken musik skäms du för att du tycker om?
— Jag bestämde mig för några år sedan att sluta skämmas för musik jag lyssnar på så idag finns det nog inget. Men halva 90-talet var jag helt inne på eurodisco innan britpopen kom och tog över. Tror min favoritlåt var Mr Vain.
Vad skulle du aldrig erkänna att du lyssnat på?
— Jag brukar väl inte direkt skryta om att jag lyssnat på Blink 182 men jag har inga problem att erkänna det. Just det, jag hade Linkin Parks första skiva, det skulle jag nog inte erkänna för någon.
Vilken av dina skivor skulle du inte vilja ha framme när du får besök av någon du respekterar? Och vilka skivor visar du tvärtom gärna upp trots att du kanske inte lyssnar på dem så mycket?
— Jag har nog fler skivor jag gärna visar upp och inte lyssnar så jättemycket på än skivor jag inte vill ha framme. Velvet Underground tex, de har jag aldrig orkat lyssna på även fast jag kanske borde. Teenage Fanclub är ett annat sådant band. Sonic Youth ett tredje.
Vilken musik skulle du aldrig fota?
— Nu förtiden fotar jag det mesta men helst inte extrema satanistband eller band som Mayhem som har riktiga grishuvuden på huvudet och djurrester på scen så det ser ut som ett slakthus. Men det är mer för att jag vill ta avstånd till hela grejen de håller på med. Annars fotar jag gärna inte Marcus Fagervall på Tyrol.
RSS
Arkivet