Real beauty knocks you a little bit off kilter.
Foto: Annika Af Klercker
Skamvrån: Jens Lekman
I London driver BBC-snubben Sean Rowley en klubb vid namn Guilty Pleasures där han spelar musik som det anses tabu att gilla. Klubben har utmynnat i tre släppta samlingsalbum och sen april 2005 en återkommande radioshow. Förra årets hetaste modeaccessoar inom popmusiken var den förr så bespottade och välproducerade plastsoulen från 80-talet. Lustfylld skam har blivit inne. I alla fall så länge man räknar Dolly Parton, Hall & Oates, Toto och eurodisco. Vad är då äkta skam? Judy bygger en skamvrå och tvingar fram bekännelser. Jens Lekman har ingen skam i kroppen.
12 maj 2007 klockan 16:12
Vilken musik skäms du för att du tycker om?
— Egentligen skäms jag inte för nåt. Hela den där grejen är löjlig. Det närmaste jag kommer är möjligtvis Red House Painters. Främst för att jag på senare tid insett vilken sjukt pretentiös tonårspoesi Kozelek sjunger. Men sen inser man ju att dom flesta orden nog bara är utfyllnad och uppbyggnad för den där raden som faktiskt betyder något... Without you what does my life amount to?.
Vad skulle du aldrig erkänna att du inspirerats av?
— Tasmin Archers Sleeping Satellite har jag i alla fall inga problem med att inspireras av eller rippa uppenbarligen.
Vilken av dina skivor skulle du inte vilja ha framme när du får besök av någon du respekterar? Och vilka skivor visar du tvärtom gärna upp trots att du kanske inte lyssnar på dem så mycket?
— Möjligtvis kan jag tänka att mina afropop-skivor kan verka lite politiskt korrekta. Men har man en viss mängd skivor och inte bara en box som ligger på bordet så är det nog inga problem.
Vilken skiva spelar du när du är riktigt jävla packad och får lite ångest dagen efter?
— När jag och Viktor Sjöberg spelade på Digfi Mix stod vi och fingrade på vad som kunde vara det absolut mest tabubelagda just vid den platsen och tidpunkten Håkan Hellströms Mitt Gullbergs Kaj Paradis. Just för att den kändes så fel där kunde vi inte låta bli att låta den ligga i ena cd-spelaren redo. Men det blev aldrig av... Men för att stryka under resonemanget fokusera mer på pleasure och mindre på guilt. Den enda ångesten jag fick var för att vi inte spelade den.
RSS
Arkivet