Real beauty knocks you a little bit off kilter.
Emelie i motljus
Skamvrån: Emelie Thorén
I London driver BBC-snubben Sean Rowley en klubb vid namn Guilty Pleasures där han spelar musik som det anses tabu att gilla. Klubben har utmynnat i tre släppta samlingsalbum och sen april 2005 en återkommande radioshow. Förra årets hetaste modeaccessoar inom popmusiken var den förr så bespottade och välproducerade plastsoulen från 80-talet. Lustfylld skam har blivit inne. I alla fall så länge man räknar Dolly Parton, Hall & Oates, Toto och eurodisco. Vad är då äkta skam? Judy bygger en skamvrå och tvingar fram bekännelser. Emelie Thorén gillar sina synder.
16 maj 2007 klockan 20:09
Vilken musik skäms du för att du tycker om?
Ingen alls faktiskt.
Vad skulle du aldrig erkänna att du lyssnat på?
Samma där. Jag är tvärtom ganska snabb med att erkänna mina "pinsamma" favoriter, jag nästan koketterar över hur bra jag tycker viss okreddig musik är. Som Kelly Clarksons Since you've been gone tex, vilken sjukt jävla bra låt.
Vilken av dina skivor skulle du inte vilja ha framme när du får besök av någon du respekterar? Och vilka skivor visar du tvärtom gärna upp trots att du kanske inte lyssnar på dem så mycket?
Äsch, jag är inte så noga asså. Jag erkänner glatt för vem som helst att jag har de fyra första plattorna med Korn. Sen så är det klart att om det är någon man ser upp till som ska komma på besök så kanske man låter något man tror ska impa ligga lite nonchigt slängt framför CD:n. Och vad som impar på vem är ju hemskt olika.
Vilken skiva spelar du när du är riktigt jävla packad och får lite ångest dagen efter?
Jag spelar mycket skivor ute, och jag har lärt mig the hard way att aldrig aldrig ALDRIG ta med mig Pearl Jam i skivbagen. Det slutar aldrig bra. Och en gång avslutade jag en kväll på Debaser med Die Mauer. Herregud.
RSS
Arkivet