Skamvrån

Lång-Kalle skäms bara lite.

Skamvrån: Kalle Josephson

I London driver BBC-snubben Sean Rowley en klubb vid namn Guilty Pleasures där han spelar musik som det anses tabu att gilla. Klubben har utmynnat i tre släppta samlingsalbum och sen april 2005 en återkommande radioshow. Förra årets hetaste modeaccessoar inom popmusiken var den förr så bespottade och välproducerade plastsoulen från 80-talet. Lustfylld skam har blivit inne. I alla fall så länge man räknar Dolly Parton, Hall & Oates, Toto och eurodisco. Vad är då äkta skam? Judy bygger en skamvrå och tvingar fram bekännelser. Kalle Josephson skäms lite för sin gubbpop.

20 maj 2007 klockan 22:29

Vilken musik skäms du för att du tycker om?

— Jag skäms lite för att jag gillar gubbpop alltså den där musiken som så populärt börjat kallas för yacht rock. Mest för att jag känner mej så hopplöst ute nu när alla andra lyssnar på typ Lynyrd Skynyrd.

Vad skulle du aldrig erkänna att du lyssnat på?

Just D. Jag tyckte dom var grymma, typ som ett svenskt Beastie Boys.

Vilken av dina skivor skulle du inte vilja ha framme när du får besök av någon du respekterar? Och vilka skivor visar du tvärtom gärna upp trots att du kanske inte lyssnar på dem så mycket?

— Jag skulle nog gömma mina reggaeplattor, mest för att ingen ska få veta att jag gillar reggae. Jag kan ju egentligen inte ens stava till reggae men som tur är finns det rättstavning i min dator.

Jag är rätt stolt över mina dödsmetallplattor men dom sätter jag inte på så ofta och dom är inte så många mest Deicide och det kanske inte ens räknas till döds? Jag ska fråga Ika nästa gång jag får chansen.

Vilken skiva spelar du när du är riktigt jävla packad och får lite ångest dagen efter?

— Jag är aldrig full, inte ens lite. Om jag var full skulle jag nog kunna lyssna på trance lite väl länge och det händer att jag gör det även om jag inte dricker.

Mer från Judy   Reportage

RSS-icon RSS    Icon Archive Arkivet