Vampire Weekend

Vampire Weekend kan göra konster också.

Vampire Weekend: Afrobeat och vampyrernas helg

En liten hype har vuxit kring Vampire Weekend, New York-kvartetten som är lika delar kongolesisk soukous, västerlandets stråkar och en dansande röst.

20 augusti 2007 klockan 22:46

Att lyssna på Vampire Weekend kan ta en från bandets hemstad i USA:s nordöstra hörn till en svettig klubb någonstans söder om Sahara. Den afrikanska inspirationen skymtar fram mitt i vad vi har lärt oss att kalla västerländsk musik.

— För oss är afrobeat en väldigt speciell typ av nigeriansk musik som till exempel Fela Kuti. Samtidigt som det är helt grymt bra har det väldigt lite påverkan på Vampire Weekend. Vi älskar uppenbarligen afrikansk musik och har lyssnat på mycket gitarrbaserad musik från Kenya och Sydafrika på sistone. Vi gillar musik från hela världen och det är alltid spännande att sammanföra vitt skilda element och göra dem till en helhet, säger sångaren Ezra Koening.

Tror du att ni kommer bli "the next big thing"?
— Jag undrar om det ”the next big thing” fortfarande existerar. Jag hoppas att vi fortsätter erövra fans, men det känns som att vid varje given tidpunkt finns det så många band som hypas som det nya heta att ingen ensam kan få allas uppmärksamhet, vilket antagligen är bra.

Vampire Weekend vill vara så nära sina fans som möjligt och nämner en spelning i miniatyr som sin bästa. Den ägde rum i ett garage som ägdes av två tvillingar i Roanoke, Virginia. Tvillingarna var både arrangörer och katalysatorn bakom att det över huvud taget blev en publik, eftersom den bestod av deras vänner.

En lite större grupp människor, omkring hundratusen personer, har blivit bekant med dem via Myspace, ett ställe Ezra Koening har kluvna känslor inför (”behöver en omdesign”). Kanske handlar det om hur viktigt det är för Vampire Weekend att måna om varje aspekt av sin produkt. De vill vara djupt involverade i varje del av musiken, med samma producent, keyboardisten Rostam Batmanglij, för allt material. Varje skivomslag och kringprodukt har bandet skapat själv.

Snälla kan ni inte komma hit? Ni kan få bo i min lägenhet!
— Yes!! We are so psyched to come to Europe, säger Ezra och tillägger att de antagligen kommer att anta erbjudandet men kan inte säga när.

Hittills har de bara några uppträdanden i England inbokade i oktober, men eftersom de alldeles strax officiellt blir signade av XL Recordings hoppas de få se ännu mer av Europa. Just nu turnerar bandet i Nordamerika med YACHT och Dirty Projectors och sedan alla fyra slutade på sina jobb hindrar inget löneslaveri dem från att fortsätta med det.

— I går var vi på min väns båt och filmade en video. Innan dess var vi på en kort turné med Ra Ra Riot och Tokyo Police Club.

Ezra säger att han ”hyser en stor vördnad för yrkesmässig, tänkvärd popmusik och att Sverige har en rik historia av sådant”.

— Jag tycker vissa ABBA-låtar är ofattbart bra, men jag undrar vad den genomsnittlige svenske 23-åringen egentligen tycker om ABBA. Jag hittade en 45:a med The Winner Takes It All och jag blev helt tagen av hur ärlig och känslosam den var. Jag kanske skulle ha ett annat perspektiv om jag var svensk. Uppenbarligen finns det en mängd sjukt bra svenska band. Jag gillar The Knife och har precis lyssnat på hela Peter, Bjorn and John-skivan. Jag är mycket imponerad.

Mer från Judy   Reportage

RSS-icon RSS    Icon Archive Arkivet