Vitrinskåpsarkeologi

Vitrinhjältar: Tom Paxton, Helen Reddy, King Creole, Janis Ian och Leo Sayer

Vitrinskåpsarkeologi: Skrattar bäst som skrattar sist

Som alla andra barn gick jag genom en period då jag tyckte att mina föräldrar var lite pinsamma och inte förstod någonting. Som tur är gick det över ganska snabbt.

31 mars 2008 klockan 20:55

I vardagsrummet hos mamma och pappa står ett vitrinskåp fullt av gamla LP-skivor. Jag har äntligen blivit gammal och klok nog för att förstå vilken total guldgruva det är. De flesta av skivorna är släppta mellan -65 och -81. Samma år som jag föddes verkar mina föräldrar mer eller mindre ha slutat köpa skivor. Det har tagit mig ett bra tag, men nu har jag tagit staffettpinnen och springer mitt varv. Här är några av guldkornen från mina föräldrars runda:



Leo Sayer - Another Year (1975)
Den här mannen lyckades med att ha härligast hår och härligast falsett under ett årtionde då både håren och falsettstämmorna var ganska lätta att snubbla över. Den skiva som jag hittar hos mamma och pappa är lite mer tillknäppt och eftertänksam. Här finns ingen danshit som You Make Me Feel Like Dancing, men små pärlor som Bedsitterland och smågungiga Moonlightning.

Leo Sayer - Moonlightning

Get the Flash Player to see this player.



Sky - Sky (1979)
Sky var tydligen ganska heta ett tag på åttiotalet. Det verkar vara en ganska spretig grupp, och resultatet är någonslags progressiv rock inspirerad av klassisk musik. Det låter ju ganska fantasifullt, eller hur? Så man undrar ju varför de döpte sina första tre skivor till Sky, Sky 2 och Sky 3.

Sky - Westway

Get the Flash Player to see this player.



Tom Paxton - Morning Again (1968)
Det är sånt här jag väntar mig att hitta i mina föräldrars skivsamling. Gitarrkille i Dylan-anda som sjunger sånger om Vietnamkriget. Trubadurer. Protestsångare. Tom Paxton uppfyller alla kraven. Han är bland annat ansvarig för I give you my morning, som för gemene svensk kanske mest är känd som Jag ger dig min morgon med Fred Åkerström.

Tom Paxton - Mr. Blue

Get the Flash Player to see this player.



Kid Creole & the Coconuts - Fresh Fruit in Foreign Places (1981)
Är det storbandsjazz, är det salsa? Spelar det roll? Kanske inte. Roligt är det i alla fall, jag kommer på mig själv med att sitta och digga redan i första spåret. Omslaget är jättefint (fast det är från början av åttiotalet, det säger ju ganska mycket), det är någonslags karta ritad på innerfodralet. Och sen börjar andra låten, med samplade apor! That’s it, right there.

Kid Creole & The Coconuts - In the Jungle

Get the Flash Player to see this player.



Helen Reddy - Reddy (1978)
Det förvånar mig lite att det är fullt med musikalstjärnor bland mamma och pappas skivor. De hör till den gruppen som var unga på sjuttiotalet och tyckte att ABBA var jättetöntiga. Men tydligen var det okej med australiensiska feminist-divor, för en sån verkar Helen Reddy ha varit, en gång i tiden.

Helen Reddy - Trying to get to you

Get the Flash Player to see this player.



Julie Covington - Julie Covington …plus (1978)
Visst känner jag igen den här rösten? Javisst! Julie är tydligen nån slags brittisk skådespelerska/musikalartist från förr, och hos mig kommer hon alltid vara känd som Beth, i Jeff Waynes War of The Worlds (som någon för övrigt gärna får påminna mig om att skriva ett hyllningsinlägg till någon gång).

Men alltså, den här låten. Den är kanske den bästa låtarna jag någonsin hört för fredagskvällar då man är hemma och kastar i sig lite mat och duschar lite hetsigt innan man ska iväg någonstanns. Då man är trött seg och egentligen mest vill sitta hemma i soffan och pilla sig i naveln, och behöver pepp och motivation och studs i benen. Körerna! Jag blir helt lycklig.

Julie Covington - (I Want To See) The Bright Lights

Get the Flash Player to see this player.



Hiroshima - Hiroshima (1979)
Lite kora, anyone? På baksidan av den här skivan finns en bild på ett gäng glada asiater. Och en kora. Det ska, enligt pappa, låta lite som en harpa, fast finare. Mycket riktigt. Och musiken är lite jazzig, väldigt rytmiskt fin. Jag tänker på Andreas Vollenweider, men det är nog mest för att det låter lite frijazzharpa om det hela.

Hiroshima - Lion Dance

Get the Flash Player to see this player.



Janis Ian - Night Rains (1979)
Den ser inte mycket ut för världen och första spåret är inte så himla övertygande heller. Men som tur är kommer min mamma in i rummet och säger åt mig att hoppa till nästa spår. Fly Too High heter spår 2 och det har Janis Ian gjort tillsammans med Giorgio Moroder (en man med en mustach man måste respektera), talar det lite gräsliga fodralet om för mig. Redan vid första trumpetljuden är jag såld.

Lite research senare visar det sig att Janis Ian fortfarande ger ut skivor och turnerar. Dessutom är hon idag öppet lesbisk och en ganska hetlevrad och öppenhjärtlig kritiker till RIAAs hantering av internetpriater. Jag blir inte mindre förtjust av något av det här.

Janis Ian - Fly Too High

Get the Flash Player to see this player.



Greg FitzPatrick - Det Persiska Äventyret (1977)
Mitt bland klassiska och välkända skivor av Mike Oldfield och Jethro Tull kan man hitta helt tokiga grejer. En skiva med namnet “Cajun Two-Step”, en japansk kalarinettsolist som tolkar Dylan. Och Det Persiska Äventyret av Greg FitzPatrick.

Greg verkar ha varit lite överallt, han har blivit född i USA, spelat pop i Finland, lekt med Adolphson-Falk och sålt syntar i Sverige. Och eh, hjälpt till att skapa kalenderstandarder.

På ett tryckt fint blad i konvolutet till skivan finns en lång historia om hur den blev till. Jag kan nog inte riktigt återge den, men den innehåller en fin beskrivning av hur Greg sover på en madrass i studion han fått låna. Och hur han dansar naken till Att ge och att ta. Oj, jag kanske glömde berätta att de flesta sångerna på den här skivan är Gregs lite psykedeliska tolkningar av svenska progglåtar? Så är det i alla fall. Thing is, Greg verkar inte ha varit så bra på svenska back then, så det blir en jättecharmig slags svengelska av det hela. Tre personer får cred på omslaget för “hjälp med Gregs uttal”.

4 låtar från Det Persiska Äventyret finns att avnjuta på MySpace

Mer från Judy   Reportage

RSS-icon RSS    Icon Archive Arkivet