Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-includes/cache.php on line 35

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-includes/query.php on line 15

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-includes/theme.php on line 505
Judy blog · Nya numret av Sonic
Huvudbild

Nya numret av Sonic

Jag noterar att Sonic har the Ark på förstasidan i senaste numret.
Och jag kan väl känna någonstans att det är okej, att det är en rätt skön loska i ansiktet på de som hellre kräks än gillar ett band som har ställt upp i melodifestivalen. På ett teoretiskt plan är det alltså en bra grej att toppa nya numret med. På ett praktiskt plan däremot; The Ark är ju bland det jönsigaste vi har, och jag tror ärligt inte att de på något plan hjälpt till att störta de fördomar de vill vara ett motstånd emot. Däremot hjälper de till att förstärka dom, de “tar inte ned” fördomarna, de skrattar inte åt dom. De gör dom till deras främsta attribut.

Nu har jag ännu inte läst senaste numret, vilket gör att jag hamnar i en något löjlig beef-situation men poängen är denna: Jag gillar egentligen Sonic, jag har tjatat om praktikplatser och frilansjobb utan att Pierre Hellqvist upptäckt min genialitet. Däremot gillar jag inte den trista gubbighet som sprider sig mer och mer för varje nummer. VI VET att Tom Waits är en lustig snubbe, tack så mycket. Det har inte gått att undvika. Sonics första nummer pryddes av R Kelly på omslaget (Vilket Andres Lokko kommenterade med orden: “det finns inga indiekids kvar att övertyga om R Kellys storhet”, och aldrig har väl Andres Lokko haft så fel).
Den framsidan var väl egentligen en slags fortsättning på POP:s soulmanifest men ändå ett ställningstagande, en spark i ögat på indiekidsen. På mig med, jag var sexton år gammal på den tiden och ingenting förutom “Viva Hate” och the Staple Singers dög för mig.
Dock läste jag Sonics och Andres läxor, begav mig ut i jakten på den perfekta popmusiken; oavsett om den the manifesterades som “Too much” med the game, “whats you buisness here Elji” med Maher Shalal Hash baz, “make me feel” med Benassi Bros, “Whoa” med Lil Kim eller varenda Ronettes-singel som någonsin har spelats in. Det gjorde mig till en bättre människa, gav mig ett fantastiskt liv.

Sonics nya läxor vill jag dock inte lära mig; för vad hände egentligen med framåtskridantet, eskapismen, föraktet mot morgondagen som alltid varit popkulturens viktigaste beståndsdelar, och därmed också borde vara Sonics ledmotiv? Slutar allting i att Ola Salo kramar om en lågstadielärarinna på melodifestivalen? Svaret är såklart nej, och det gör förhoppningsvis inte Sonic heller. För jag vill ju att fler ska bli träffade, känna sig älskade, viktiga och uppskattade av popkulturen. Och det är därför jag skriver det här i något konstigt stressat tillstånd; för att jag älskar popmusik mest av allt.

Kategorier: Uncategorized Taggar: Inga taggar

1 kommentar


Deprecated: Function ereg() is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-content/themes/tarski/comments.php on line 48

Deprecated: Function ereg() is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-content/themes/tarski/comments.php on line 48

Deprecated: Function ereg() is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-content/themes/tarski/comments.php on line 68

Deprecated: Function ereg() is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-content/themes/tarski/comments.php on line 68

Isaac Nyberg 20 Feb 2007 klockan 16:16

R Kellys kräkframkallande pseudosoul får mig att vilja lägga mig ner i fosterställning och skrika! Kärlek/Isaac