Att göra covers pÃ¥ Peter Bjorn and John – Young Folks har blivit nÃ¥gon slags folksport. Vi hör tyska versioner, vi hör bluegrassversioner. Vi hör japanska versioner (Shogu Tokumaru!) och nu … Ja, nu hör vi Kanye West framföra den [mp3]. For real.

Blingiga bloggen Idolator länkar till fler versioner, men filerna verkar borta. Google at will!

När man var liten kunde man ju med ett barns logik tycka att om två saker smakade gott var för sig borde de smaka dubbelbra ihop. Det är ju inte nödvändigtvis sant tyvärr, livets hårda skola lär en snabbt att oliver och jordgubbssylt inte passar särskilt bra ihop, även om det är fina grejer var för sig. Samma gäller inom musikvärlden. Samarbeten mellan musiker, musikvideokreatörer och producenter behöver inte nödvändigtvis vara av godo, även om man gillar alla iblandade. Jag har lite svårt för Antonys inhopp på Björks senaste skiva till exempel, även om jag gillar dem båda var för sig.

Men sen finns det ju gånger då det funkar. Här är ett exempel på när summan blir mer än beståndsdelarna. Blonde Redhead + Mike Mills + Miranda July.

Blonde Redhead - Top Ranking (Regi: Mike Mills)

Jag tänkte här i bloggen starta upp en veckogrej med några utvalda skivor, helt ur huvudet. För även om de säger det; Skivan är inte död. Jag har sedan länge tröttnat på att ha en uppsjö artister i musikbibiloteket, men bara en låt av varje artist som till råga på allt har (black jagärenmisslyckadmusiker-remix) efter sig i låttiteln. Så; Here you go:

Alan Parson Project - Eye In The Sky
Alan Parson Project har släppt en mängd skivor. Det här är - tillsammans med I Robot - den bästa.En fullständligt bländande åktur längs en vinterstrand.

The Durutti Column - Heaven Sent (It was called digital. It was Heaven sent)
Lyssna på de ensamma twang-gitarrerna. Det är Studio.

P.M Dawn - Of The Heart, Of The Soul, And Of The Cross: The Utopian Experience
Fortfarande, 16 år efter att den släpptes, fullständigt knäckande. Jag saknar ord för att beskriva den fjäderlätta produktionen, rappen, melodierna, och framförallt; Sångerna. De är fortfarande de vackraste sommardagar jag hört.

Underground Resistance - Interstellar Fugitives
Det hårdaste motståndet skapar alltid den bästa musiken

Baden Powell - Solitude On Guitar
Gitarren är död sägs det. Kanske därför den här skivan är snart 40 år gammal, men borde spelats in i morgon.

R. Kelly - Double Up
Hade inga förhoppningar på att Kelly skulle kunna resa sig igen. Nu kan den bli årets bästa.

l

Solo Andata - Fyris Swan
Alltså; jag döööööööör. Vill aldrig somna på nätterna med den här i poden. Låt den varmaste ambienten försätta mig i stilla slummer.

Beyond The Wizards Sleeve - George
För två månader sedan trodde jag aldrig att jag skulle bli brutalt förälskad i psykedelisk skäggrock igen. Ack, jag har alltid fel.

Candie Payne - I Wish I Could Have Loved You More
Om Saint Etienne hade kommit till idag, hade de låtit såhär.

Gal Costa - Nao Identifiaco
Jag älskar henne. Älskar det rena, fjäderlätta svänget. Som en dröm.

Battles - Mirrored
Nej, det här är årets bästa skiva. En teoretisk utflykt i hur metal borde ha låtit för att godkännas som musikgenre. Istället klassificerar vi det som popmusik; den enda benämningen som jag aldrig slutar återkomma till.

Lätt hänt att man tänker pÃ¥ Björn & Benny och annat lite osexigt när man ser ett dragspel, men det finns en hel del fantastisk musik komponerad för det konstiga blÃ¥spianot du kan spänna fast pÃ¥ magen. Vad sägs om lite franskt dragspel frÃ¥n Yann Tiersen, som gjorde instrumentet älskat av en hel filmpublik när han gjorde soundtracket till Le Fabuleux destin d’Amélie Poulain. Och en lÃ¥t frÃ¥n Tom Hagerman, till vardags en del av DeVotchKa, som inspireras av slavisk dragspelsfolkmusik.

A Hawk And A Hacksaw, som till hälften består av trummisen från Neutral Milk Hotel, har tagit dragspelsjakten ett steg längre än de flesta, och faktiskt flyttat från Albuquerque, New Mexico till Ungern. Där har de hittat kompisar att spela sin experimentella klezmerinspirerade musik med.

& som ett litet rött körsbär på dragspelsglassen: svenska Dektektivbyrån.

Detektivbyrån - Dansbanan [mp3]
Tom Hagerman - Twice Told Tale [myspace]
Yann Tiersen & Shannon Wright - Dragon Fly [last.fm]
A Hawk And A Hacksaw with The Hun Hangár Ensamble - Zozobra [myspace]

Psst… Gillar man dragspel är Let’s Polka ett ställe man bör trivas pÃ¥.

Idag syntes Fredrik Strage i DN som han alltid gör om fredagarna.  Denna gÃ¥ng skrev han en hyllande krönika om svensk musik. “Om vi tvingas vara lediga pÃ¥ nationaldagen kan vi väl lika gärna fira svensk pop, typ Tough Alliance.” filosoferar han. Och han har sÃ¥ rätt.  Svenska flaggan känns väldigt ohipp, jantelagen likasÃ¥, sÃ¥ varför inte fira det finaste vi har - musiken? Tänk en sjätte juni fylld av musik. Vakna till Fibes oh Fibes!, dra upp rullgardinen till Frida Hyvönen, äta sockriga flingor till The Field, ringa en kompis och sjunga Jens Lekmans You Are The Light, ta en joggingtur till Prydz version av We Don´t Need No Education och sÃ¥ vidare. Förfest med Concretes och efterfest med Air France…
Den här nya flugan, Internet, har gett sjörövare och pirater och alldeles vanliga ungdomar tillfället att upptäcka musik från hela världen. Men vad har vi egentligen på våra mp3-spelare? Knife, anyone? TTA? Studio?

“PÃ¥ nittiotalet satt Pops chefideolog Andres Lokko och drömde om London. Nu sitter han i London och klagar pÃ¥ att britter inte begriper Tough Alliance” skriver Strage.

När det är ganska mitt i natten och man är lite själv och inte kan sova är det fint att ha Cortney Tidwell & Petra Jean Phillipson som sällskap.

Jag erkänner villigt att jag blev lite småkär i St. Vincent när hon öppnade för Sufjan Stevens på Berns för några månader sedan. Det var inte min avsikt, men min stirriga blick längst framme vid scenen kan ha fått henne att ge säkerhetsvakterna i uppdrag att hålla extra utkik efter en manisk svenne med flottig snedbena.

Jag menade inget illa.

Kanske blir jag förlåten om jag hjälper till att sprida det senaste som dykt upp från hennes kommande debutalbum: Your Lips Are Red.

För några veckor sen var Erik de Vahls nyaste släpp Oh! My Spine poppagiddy på Judy. Skivan släpptes bara i 100 ex, och var slut redan innan releasedatumet. Jag var lite kluven till att ha en skiva som var så pass svår att få tag på som poppagiddy, det kändes lite knasigt att peppa för en skiva som redan var slutsåld. Men nu har Erik löst problemet åt oss, och lagt upp hela skivan på sin hemsida för nedladdning.

I ett mail till sin maillista förklarar han:

Jag har fått mycket fin respons på skivan så långt men också en del synpunkter på att den begränsade upplagan skulle vara elitistiskt och att jag skulle romantisera svårtillgänglighet och ett självvalt utanförskap. Jag beklagar givetvis att skivan inte är lika lättillgänglig som dom flesta andra skivor är. Det är såklart ett steg i fel riktning att behöva begränsa upplagan men samtidigt tar jag andra steg i andra riktningar också. Jag skippar ett par osmakliga mellanhänder, jag vägrar sälja mp3-filer och släpper den gratis för nerladdning istället, jag förnedrar mig inte för blåsta journalister och jag tackar uppriktigt nej till allt jag inte har lust att göra. Jag hoppas ingen känner sig förödmjukad av den begränsade upplagan och om så är fallet så hoppas jag ni har förståelse för att det är en underbetald brevbärare ni förödmjukats av och inte Rupert Murdock (som jämt annars). Det kanske har ett värde i sig, vem vet?

Ladda hem skivan på erikdevahl.com/ohmyspine.

Du vaknar och munnen är ihopklistrad och du ligger med huvudet i fotänden. Du måste upp, men orkar egentligen inte alls. Du behöver sympati & uppmuntran. Frukta inte! Här kommer en playlist för dagen efter.

Det finns få saker som jag gillar så mycket som musiker som har roligt. Visst, det finns en viss charm i misärcountry och misantroper, men när solen skiner ute är det till människor som Jona Bechtolt jag ställer mitt pophopp. Jona har roligt. Han gör musik under namnet YACHT (när han inte leker med Khaela Maricich och kallar sig The Blow) och har nyligen, naturligtvis, spelat på en lyxbåt. Hans nya singel heter See a Penny (Pick It Up) och i videon är han, naturligtvis, utklädd till en amerikansk cent.

Tack Clitspit, tack TTA.

18.30.22 Linus: oh, och en till grej.
18.30.30 Linus: men då måste du lyssna efter mina instruktioner!
18.30.46 Hanna: oj, musik med instruktionsbok!
18.31.01 Linus: snart uppe.
18.31.10 Hanna: sure, hit me, men det får vänta till det här family guy-avsnittet är klart, det är sjukt roligt :)
18.31.17 Linus: det här är som din klassiska skola fast i misshandelstechnotappning.
18.31.33 Hanna: haha
18.33.33 Linus: ok, du ska lyssna på Fat Bug på The Bug EP (PICKADOLL 17-6). Det är Sebastian Leger. Lyssna inte på någonting, dra spelhuvudet till 02:48.
18.33.37 Linus: låg volym.
18.33.49 Linus: press play on tape.
18.34.16 Linus: se till att ha bra hörlurar eller rejäla högtalare.
18.35.06 Linus: höj successivt till 03:30. Just då börjar du tänka på tyska vägkrogar, mustascher och stora biceps.
18.36.07 Hanna: shit, det här känns ju nästan som det kommer bli lite svårt. alright. nu blir jag tillräckligt nyfiken för att pausa family guy :)
18.37.21 Linus: 3:33 är nog mer sant.
18.40.28 Linus: det som är bra med sådan här ganska endimensionell musik är att den blir väldigt bra på sin enda dimension.

Det finns två män som jag gillar lite mer än alla andra. Den ene heter som ni kanske vet Jens och den andre heter Antony. (Koffe, love, du räknas fortfarande som pojke). Nu har jag dock hamnat i ett dilemma. Vill man höra röster man älskar överallt? Tänk om man, hemska vemodiga tanke, tröttnar?

SÃ¥ länge Antony sjunger Beautiful Boyz med CocoRosie och Jens Lekman leker med Kocky sÃ¥ är jag nöjd, men när Jens vackra stämma plötsligt invaderar frÃ¥n alla hÃ¥ll, med Vapnet, med Victoria Bergmans Taken By Trees och Antony hörs med Björk, med Brooks, med Little Annie… ja, dÃ¥ kan man börja längta efter exklusivitet.

Nu är det alltså snart dags. Av någon anledning har jag bestämt mig för att blogga mina reflektioner kring euro vision song contest - FINALEN! Nej, jag har inte ramlat och slagit mig, så icke heller förvandlats till schlagerfjolla. Alla andra är och kollar på Basia Bulat. Så nu sitter jag här, med en folköl iklädd smala jeans. Förväntan ligger i luften. Ska jag hålla ut?

21.00.
Det är ett monster i rutan.

21.02.
Nej, det var bara Lordi.

21.03.
Rätt svängig bit den där hallalujah med mr Lordi. Men vem vill se en video?

21.04.
Finnar. De är antitesen till god smak. De gillar hockey och allt annat skit.

21.05
ALLA MONSTER PÃ… SCENEN!!!

21.08
Som sagt, finnar.

21.10
Är Bosnien - Hercenågonting med i EU? Finns den här sortens ballader fortfarande? När jag var ung hörde jag dom jämt.
Tonhöjning redan en minut in i låten. Mer öl behövs. Tur att flickvän lämnade ett stort glas vin också. Själv är hon på berns. You know her as Sofia, och det sista jag såg av henne var en fantastisk Kashmere-kofta som klädde henne väldigt fint. Sångerskan var försessten utklädd till en purjolök. Bara i finland, kids.

21.12
Jag hatar spanien. Jävla koss-mördare. Eller var det tjurar?

21.14.
Spaniens svar på Lo-FI-FnK är äntligen över. Pust.

21.16
Nu är det Vitryssland. Tydligen favorittippade. Tror jag det, annars lär väl deras mustachprydde ledare gå bananas. Såg honom på SoulSeek nyss föressten.

21.16.
Men förihelvete! Han sjunger med en sådan där knarrig kgb-röst och jag hatar mitt liv nu.

21.20
Nu är det Irland. Ser stora likheter med den fantastiska Emmanuelle Parrenin. Bortsett från att den ena tjejen är liggbar och den andre inte. Den ena tjejen gör bra musik och den andre låter som ledmotivet ur Titanic 2. Och det är inte samma personer.

21.25.
FINLAND!!!!!!!!! HÃ…RDROCK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!11

21.28
finland är sämst

21.30

Nej, nu tar jag en paus och lyssnar på nya alster med TTA, Justice, Kocky, Kelly Polar och Battles. Samt gamla med Clarence Carter, Merillee Rush och Jim Ford ett tag. Återkommer.

21.45.
Jag ger upp. jag hatar det här. De vackra värdena i livet kallar stilla på mig.

22.00

Måste bara säga en sak. Fan vad the ark är dåliga. vad är det med det här landet? Känner folk inte igen bajs när de ser det? Får väl ge att framträdandet var bättre än låten, som är den värsta sortens tunggung.

22.06
Och sluta glo på mig ola. Jag tänder inte på smålänningar.

22.10
HAHAHA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! En tysk Judy Garland!!!!!! Mitt liv har fått en ny mening.

22.15
Tysken sjunger om politik. Say no more.

22.17.
Har ni sett shortbus? Ni vet tjejen som ser ut som en 13-årig kille med hipster-glasögon? Hon är tydligen från serbien.

22.22
Helt crazy lÃ¥t frÃ¥n england. Men tja, helt ok. Vad nu “helt ok” är värt.

22.35.
Turkiet sjunger om blÃ¥sjobb. “Shake it up, shake it in, tell me what you´re thinking….”

23.21
Jag gillar öststaterna.

Skivbolag kan springa omkring och klaga på att låttexter läggs på webben hur mycket de vill. Internet brukar alltid vinna till slut.

LyricWiki vinner i wikiformat.  I skrivande stund finns det omkring 200 000 texter inlagda och som vanligt i wikisammanhang kan alla ändra allt. Vem ska bli först med att smyga in “‘Scuse me while I kiss this guy“?