Det finns två män som jag gillar lite mer än alla andra. Den ene heter som ni kanske vet Jens och den andre heter Antony. (Koffe, love, du räknas fortfarande som pojke). Nu har jag dock hamnat i ett dilemma. Vill man höra röster man älskar överallt? Tänk om man, hemska vemodiga tanke, tröttnar?

Så länge Antony sjunger Beautiful Boyz med CocoRosie och Jens Lekman leker med Kocky så är jag nöjd, men när Jens vackra stämma plötsligt invaderar från alla håll, med Vapnet, med Victoria Bergmans Taken By Trees och Antony hörs med Björk, med Brooks, med Little Annie… ja, då kan man börja längta efter exklusivitet.