Bäst i skivväg, vecka 21.

Jag tänkte här i bloggen starta upp en veckogrej med några utvalda skivor, helt ur huvudet. För även om de säger det; Skivan är inte död. Jag har sedan länge tröttnat på att ha en uppsjö artister i musikbibiloteket, men bara en låt av varje artist som till råga på allt har (black jagärenmisslyckadmusiker-remix) efter sig i låttiteln. Så; Here you go:

Alan Parson Project - Eye In The Sky
Alan Parson Project har släppt en mängd skivor. Det här är - tillsammans med I Robot - den bästa.En fullständligt bländande åktur längs en vinterstrand.

The Durutti Column - Heaven Sent (It was called digital. It was Heaven sent)
Lyssna på de ensamma twang-gitarrerna. Det är Studio.

P.M Dawn - Of The Heart, Of The Soul, And Of The Cross: The Utopian Experience
Fortfarande, 16 år efter att den släpptes, fullständigt knäckande. Jag saknar ord för att beskriva den fjäderlätta produktionen, rappen, melodierna, och framförallt; Sångerna. De är fortfarande de vackraste sommardagar jag hört.

Underground Resistance - Interstellar Fugitives
Det hårdaste motståndet skapar alltid den bästa musiken

Baden Powell - Solitude On Guitar
Gitarren är död sägs det. Kanske därför den här skivan är snart 40 år gammal, men borde spelats in i morgon.

R. Kelly - Double Up
Hade inga förhoppningar på att Kelly skulle kunna resa sig igen. Nu kan den bli årets bästa.

l

Solo Andata - Fyris Swan
Alltså; jag döööööööör. Vill aldrig somna på nätterna med den här i poden. Låt den varmaste ambienten försätta mig i stilla slummer.

Beyond The Wizards Sleeve - George
För två månader sedan trodde jag aldrig att jag skulle bli brutalt förälskad i psykedelisk skäggrock igen. Ack, jag har alltid fel.

Candie Payne - I Wish I Could Have Loved You More
Om Saint Etienne hade kommit till idag, hade de låtit såhär.

Gal Costa - Nao Identifiaco
Jag älskar henne. Älskar det rena, fjäderlätta svänget. Som en dröm.

Battles - Mirrored
Nej, det här är årets bästa skiva. En teoretisk utflykt i hur metal borde ha låtit för att godkännas som musikgenre. Istället klassificerar vi det som popmusik; den enda benämningen som jag aldrig slutar återkomma till.