Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-settings.php on line 232

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-settings.php on line 234

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-settings.php on line 235

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-settings.php on line 252

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-includes/cache.php on line 35

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-includes/query.php on line 15

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-includes/theme.php on line 505
Judy blog · oktober 2007
Huvudbild

oktober 2007

Ni visas månatligt arkiv för oktober 2007.

Stockholm (musik)filmfestival

Snart är det dags för Stockholm Filmfestival. Jag ser fram emot det nästan lika mycket som jag såg fram emot att få samla myror i en hink när jag var lite yngre. Jag har tagit ledigt från jobbet för att kunna hetskonsumera kvalitetsfilm i dagarna tio. Man kan redan köpa biljetter. Jag sitter nöjt och bläddrar i min programtidning och letar rätt på trailers. Men det är ju rätt svårt att veta vad man ska välja bland allt godis.

Här är några av filmerna som visas under festivalen som mer eller mindre har med musik att göra:

The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford
Nick Cave och hans vapendragare Warren Ellis har skrivit orginalmusiken till den här filmen med Brad Pitt & Casey Affleck.
Control
Kanske årets musikfilm. Världens bästa musikfotograf, Anton Corbijn, har gjort sin första film och den handlar såklart om Ian Curtis, sångaren i Joy Division.
Last Days
Gus Van Sant ger sin egen tolkning av Kurt Cobains sista dagar i livet genom att låta oss följa den påhittade karatären Blake till sin död.
The Go-Getter
Fin indieroadmovie med orginalmusik (och en liten cameo) av M. Ward. Även toner av The Black Keys, Elliott Smith & The Replacements. Bra grejer!
The Old, Weird America:
Harry Smith’s Anthology of American Folk Music

Musikdokumentär (det bästa av två världar!) om den samling av amerikansk folkmusik som Harry Smith sammanställt. Intervjuer och konsertklipp med bland andra Elvis Costello, Beck, Sonic Youth, Beth Orton, Philip Glass och Lou Reed.

4 kommentarer

Kategorier: Musik, Film, Startsidan Taggar: , , , , ,

Sally Shapiro podcast

Det här är bara så obligatoriskt: Sally Shapiro och Johan Agebjörn podcastar på Pig Radio: Sackaros! [mp3]

Pig Radios podcastarkiv innehåller några andra pärlor, till exempel en exklusiv mix av Alexander Robotnick. Den börjar i den sentida, hårdare Robotnicks anda, men håll ut så kommer disco en gyllene era.

Via Discobelle. Foto: Frida Klingberg.

3 kommentarer

Kategorier: Musik Taggar: , ,

Early morning are you vaken?

Här är en fin liten lördagsväckarklocka:

Oh Astro - Hello Fuji Boy [mp3]

Om man tar några låtar, vänder dem ut och in och gör något nytt av dem, vad kallar man det då? Man kallar det bra skit, det är vad man gör. Vilka samplingar kan du hitta i Hello Fuji Boy? Den som google-fuskar biter jag i armbågen.

1 kommentar

Kategorier: Musik, Judy pladdrar Taggar:

Nytt från Vampire Weekend

Psst. Vampire Weekend. Liveinspelningar. Daytrotter. Psst. Osläppta låtar. Psst. Ladda hem från Daytrotter.

Psst. Läs Judys intervju med Vampire Weekend.

Jag undrar om det ”the next big thing” fortfarande existerar. Jag hoppas att vi fortsätter erövra fans, men det känns som att vid varje given tidpunkt finns det så många band som hypas som det nya heta att ingen ensam kan få allas uppmärksamhet, vilket antagligen är bra.

Inga kommentarer

Kategorier: Musik Taggar:

45 personer i den riktiga världen, även känd som Last.fm, har lyssnat på Errand Boy. Det är inte ens säkert att alla har hört Bachelor of Commerce (gratis från archive.org), en av de där skivorna jag inte kommer ifrån. Jag glömmer den i flera månader, men så i en shufflespelning eller efter en långsökt referens dyker den upp igen.
Errand Boy - Bachelor of Commerce

Samplingsbaserad och med röster från neurokirurgen Wilder Penfield, filosofen Bertrand Russell och den förhistoriska bloggaren Justin Halls känslomässiga sammanbrott är musiken i princip omöjlig att klassificera. Låt oss bara säga att den aggressiva, lite Aphex Twin-smattrande Saddle The Pony inte är tonsättande för hela albumet. På de 20 låtarna finns drömska slingor, kryptodansanta flöjtsamplingar och hetsigt repetitiva stråkstycken.

Splittrat, hemmabyggt, förvirrat och bitvis trollbindande.

Eller för att använda Errand Boys egna ord: “Sample-based lo-fi nerd-folk from agoraphobic Newfoundlander.”

Hans egen hemsida är död, han har inte släppt någonting sedan 2005 och på hans Last.fm-profil har ingenting registrerats sedan januari 2006. Det senaste livstecknet är en kort mailväxling vi hade förra sommaren.

På nätetiketten Polygon Networks hemsida finns en kort kommentar om hur musiken blir till:

“Bachelor of Commerce was made in the same way as all my sandwiches: in my kitchen,” says Bryan. “I’ve been doing songs long enough to know what works best for me, and doing it in my kitchen with little kids looking over my shoulder every 5 minutes is where it’s at. I can avoid having to walk too far when I want some Oreos and i’m free to just make the music I want to make without over-thinking the Oreo retrieval process….”

Errand Boy är hemmapulandet som Gud tänkte sig det: En ensam kille på Newfoundland i ett kök med laptop. Fri att sampla det som har råkat sig in i hans världsbild och att skapa förtvivlat smal musik som någonstans i världen bara måste träffa precis rätt.

Uppdatering: Motvilligt kollar jag Myspace (archive.org är SÅ mycket mer 2004. Va? Vad är det för år nu säger du?) och inser att Errand Boy är både alive och kicking med en ny release från i år.

5 kommentarer

Kategorier: Musik, Startsidan Taggar:

Så dök då DN:s intervju med Don’t Be a Stranger upp, på delvis samma tema som den Judy publicerade för en dryg vecka sedan. Då lade vi också upp två låtar från Frutti di Mare, som släpps i morgon: Too Late och You Leave Alone. DN väljer Perfect Problem, som fanns med redan på EP:n Ho Ho, och Mon Chi-Chi.

Läs båda, lyssna på allt. Se dem live på Stacken/Nalen i Stockholm fredagen den 26 oktober.

3 kommentarer

Kategorier: Musik Taggar:

Jag är precis sådär svettig och euforisk som man ska vara efter en riktigt bra konsert. Ganska precis nyss kom jag hem efter att ha stått nästan längst fram i mitten och hängivet och ibland med slutna ögon lyssnat på Animal Collective. Det är till vardags ett band där jag gillar delarna (läs: Panda Bear) bättre än helheten, men på scen växer det sådär kanske sju storlekar och blir precis så mastigt och fullt av tuggmotstånd som jag hade hoppats.

Min första (och hittills enda, shame on me!) egna intervju för Judy gjorde jag med Panda Bear via mail i februari i år. Jag har varit lite hemligt kär i honom sen dess. Här får ni en liten helt oöversatt och oredigerad bit ur den intervjun, som inte riktigt kom med i den färdiga texten.

Is it harder, easier or just different to make music on your own compared to the stuff you do in the band?
Noah Lennox: “its just different for the most part. working on my own is much quicker generally speaking. i know what i want and i know what i like and for the most part i usually know how to go about getting what i want. when youre playing with a band everything gets a whole lot more complicated but i kind of feel thats whats great about it and what can be really fun about it. sometimes its a bit of a social exercise making music with other people and i think thats awesome and if anything only benefits the sounds. its a lot easier to be surprised (by the others and by yourself too) when youre playing with other people for sure as well.”

Jag ska inte sticka under stol med att jag tyckte att kvällens höjdpunkter var när stålkastarljuset föll klarast på Noah.

Det gjorde det till exempel under helt fantastiska House, som kanske är det bästa Animal Collective gjort, ever. Det är ju både lite fantastiskt, och lite elakt, med ett band som får en att längta efter nästa skiva när den senaste knappt har hunnit kallna ur pressarna.

Is it much to admit I need
A solid soul and the blood I bleed

Animal Collective - House
(live @ Satellite Ballroom 2007-05-30) [mp3]

4 kommentarer

Kategorier: Konsert, Startsidan Taggar: , ,

Måndagspyssel

Har du tråkigt? Då föreslår jag att du hjälper till att skapa det bästa Q&A-blandbandet någonsin. Det är mycket enkelt. Para ihop en låt vars namn är en fråga med en passande, gärna rolig, svarslåt. Ungefär såhär:

Q: Michael Bolton - How am I supposed to live without you?
A: The Cure - Pornography

Q: The Clash - Should I Stay or Should I Go?
A: Slagsmålsklubben - Spring för livet gottegris

Q: Rod Stewart - Do You Think I’m Sexy?
A: The Wonderstuff - No for the 13th Time

Q: Pet Shop Boys - Why Don’t We Live Together?
A: Radiohead - You Never Wash Up After Yourself

(Några av dessa är påhittade av Andreas & Rob, tack till dem.)

Din tur!

3 kommentarer

Kategorier: Flamsigt, Judy pladdrar Taggar: Inga taggar

Artister som säljer

Foppatofflan, Tomas Brolins dammsugarfilter, Snoopys porr… De flesta artister verkar ha drömt om en framtid som försäljare när de var små. Nu börjar Kent att sälja mobiltelefoner och White Stripes säljer kameror. Why?

kentmobil.jpg

I samband med att Kent återvänder från döden och kommer tillbaks till samtiden samarbetar de med Sony Ericsson. Senare i höst kommer en exklusiv Kent-edition av den kommande mobiltelefonen W910. W910 Kent-edition innehåller nya albumet “Tillbaka till samtiden”, mobilteman, bakgrunder och unika ringsignaler. Det kommer även att finnas möjlighet att vinna biljetter till de redan nu utsålda konserterna. Wow.

Om man köper en Sony Ericsson W580, W660 eller W880 under perioden 10 september-16 oktober får man:

  • nya singeln “Ingenting” (som det var meningen skulle släppas 24 timmar innan ordinarie försäljning, men sen läckte skivan. pirater!)
  • 5 bakgrunder
  • 1 tema
  • tillgång till exklusivt livematerial
  • access till bloggen på wap-portalen Max 500
  • möjligheten att vinna konsertbiljetter till Kents redan utsålda konserter

Sony Ericsson W910 Kent limited edition finns tillgänglig från 17 oktober och innehåller:

  • Sony Ericsson W910 i förpackning designad av Kent
  • nya albumet “Tillbaka till samtiden”
  • 12 bakgrunder
  • 3 teman
  • 8 unika ringsignaler
  • 2 skärmsläckare
  • direktlänk till mobil.kent.nu och wap-portalen Max 500

Dessutom är var hundrade telefon signerad av hela bandet. Jaa ba dööör.

Musikerna i Kent säger att de alltid drömt om att bli mobiltelefonförsäljare.

Nej. De säger att de gör det för att de måste. De måste ju tjäna pengar - eftersom dumma dumma fildelare laddar hem deras skivor och snuvar dem på deras framtid som rika krösussorkar.

“Hela diskussionen är fånig. Samma kids som laddar ner våra låtar olagligt är de som klagar när vi försöker hitta andra sätt att tjäna pengar på. Men köp skivorna då, för fan, så behöver vi inte göra såna här saker.”säger Joakim Herbert Berg.

Visserligen var förra albumet Du & jag döden den första Kentskiva som inte sålt mer än sin föregångare. Den sålde dock åtminstone 220 000 exemplar, enligt tidningen Affärsvärlden. Albumet Vapen & Ammunition, från 2002, sålde 600 000 exemplar i Sverige och övriga Norden.
Totalt har Kent sålt över 1,5 miljoner fullängdsskivor genom åren. I framtiden kanske det i stället blir fler kentmobiler, en kenttoffla och en kentgolfbag.

stripescamera.jpg

Även White Stripes har gett sig in i den lukrativa säljbranschen. De satsar på kameror. En Meg-kamera med bland annat en ringflash som gör en skugga i 3D i bilden och en Jack-kamera, med fisheyelins.

Vad kommer härnäst? En leksaksapa från Michael Jackson? Wu-tang Clanburgers?

6 kommentarer

Kategorier: Judy pladdrar, Startsidan Taggar: ,

Feistligt och fint

Ledsen kille med gitarr, hur många sånna kan du räkna upp? Ganska många, gissar jag? Well, de kan slänga sig i väggen. Feist sjunger bättre, har en tuffare gitarr, bättre scennärvaro och mycket snyggare paljettarmutsmyckning.

Jag var på Cirkus i tisdags och lyssnade när Leslie Feist gjorde vad hon gör bäst, sjöng. Konserten hade en hel del höjdpunkter, och på låtlistan stod en hel del covers. Jag kan bara konstatera att om jag vore musiker så skulle jag vilja att det bara fanns två alternativ:

1) Feist sjunger alltid mina låtar. Alla mina låtar. Hela tiden.
2) Feist sjunger aldrig mina låtar. Ever.

Broken Social Scene-kompisen Kevin Drews Fucked Up Kid har aldrig låtit bättre. Bee Gees Inside & Out är plötsligt en av de bästa låtarna som någonsin gjorts.

Tokigt fint och skickligt utan att bli tråkigt. Hur går det till?

1 kommentar

Kategorier: Konsert, Startsidan Taggar: , ,

Som svar på frågan om vilket band som egentligen är bäst genom tiderna.

2 kommentarer

Kategorier: Musikvideor Taggar:

Videofavorit: Måndagförmiddag

Bad day, looking for a way, home, looking for the great escape.

Patrick WatsonThe Great Escape

1 kommentar

Kategorier: Musikvideor Taggar: