Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-settings.php on line 232

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-settings.php on line 234

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-settings.php on line 235

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-settings.php on line 252

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-includes/cache.php on line 35

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-includes/query.php on line 15

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-includes/theme.php on line 505
Judy blog · november 2007
Huvudbild

november 2007

Ni visas månatligt arkiv för november 2007.

Dagens garv

Det här tyckte jag var roligt:

LINDSTRØM

Hans-Peter Lindstrøm började som gatumusikant med hjältar som Hank Williams och Bob Dylan. Nu är Lindstrøm ett av de mest bejublade namnen inom modern dansmusik och många gissar att 2008 blir det stora året för hans stråhattsdisco. Marcus Joons hälsade på honom hemma i Oslo.”

Inget ont om Marcus Joons, tvärtom han är en av få på ni-vet-vad-jag-menar som jag fortfarande har ett någorlunda förtroende för, men jag undrar vart den personen som skrev den pufftexten höll hus under år 2007? Inte där en musikskribent bör befinna sig i varje fall.

1 kommentar

Kategorier: Judy pladdrar Taggar:

Idag är det mjukt vintersoligt ute, gräset är fortfarande grönt på sina ställen men lite isigt. Snart är det december! Det känns ungefär såhär:

Nick Huggins - The Movie We Made
Nick är från Melbourne, som mycket annat som är bra. Den här låten är lite som sådär knarrigt isgräs låter under fötterna, samtidigt som den är varm och hjärtlig som solen.

Cibelle - Green Grass (Tom Waits cover)
Jag vet ingenting om Cibelle, förutom att hon är från Brasilien och att hon har en sjukt söt video. Jag är en sån sucker för animationer.

Inga kommentarer

Kategorier: Musikvideor Taggar: ,

Ni har startat ett band. Ni väljer det catchy I am the World Trade Center. Det är 1999 och sex år har gått sedan den första terrorattacken. Allt är ok.

Sedan händer det som Ali G kallar The tragic events of seven eleven. Då, gissar Judy, ångrade I am the World Trade Center att man bara två månader tidigare gett ut Out of the loop och att spår nummer 11 fick heta September.

Enligt Discogs.com donerar bandet nu en del av vinsten från albumet till någon slags fond för 9-11-överlevare. Men ändå. Konspirationsteoretiker, start your engines!

Inga kommentarer

Kategorier: Judy pladdrar, Startsidan Taggar: , ,


Redemption Song - Joe Strummer & The Mescaleros


2Pac - Dear Mama

Cause when I was low you was there for me
And never left me alone because you cared for me
And I could see you comin home after work late
You’re in the kitchen tryin to fix us a hot plate
Ya just workin with the scraps you was given
And mama made miracles every Thanksgivin
But now the road got rough, you’re alone
You’re tryin to raise two bad kids on your own
And there’s no way I can pay you back
But my plan is to show you that I understand
You are appreciated…

I’m On Fire -Chromatics

Save the Country - Laura Nyro

A Mountain Of One - Ride

James Yorkston - ‘Woozy With Cider’


Boz Scaggs - What Can I Say

Edwyn Collins - A Girl Like You

The Lovin’ Spoonful - Do You Believe in Magic?

The Style Council - Shout to the Top

Robert Wyatt - Shipbuilding

Inga kommentarer

Kategorier: Uncategorized Taggar: Inga taggar

Vitrinskåpet: Julie Covington

Hos mina föräldrar finns ett vitrinskåp fullt av gamla LP-skivor. Jag har äntligen blivit gammal och klok nog för att förstå vilken total guldgruva det är. De flesta skivorna är från -65 till -81, då jag föddes och mina föräldrar mer eller mindre slutade köpa skivor.

Julie Covington - Julie Covington plusJulie Covington - Julie Covington …plus (1978)
Visst känner jag igen den här rösten? Javisst! Julie är tydligen nån slags brittisk skådespelerska/musikalartist från förr, och hos mig kommer hon alltid vara känd som Beth, i Jeff Waynes War of The Worlds (som någon för övrigt gärna får påminna mig om att skriva ett hyllningsinlägg till någon gång).

Men alltså, den här låten. Den är kanske den bästa låtarna jag någonsin hört för fredagskvällar då man är hemma och kastar i sig lite mat och duschar lite hetsigt innan man ska iväg någonstanns. Då man är trött seg och egentligen mest vill sitta hemma i soffan och pilla sig i naveln, och behöver pepp och motivation och studs i benen. Körerna! Och gitarrsolot. Jag blir helt lycklig.

A couple of drunken nights rollin’ on the floor
is just the kind of mess I’m lookin’ for

Julie Covington - (I Want To See The) Bright Lights [mp3]

1 kommentar

Kategorier: Vitrinskåpet Taggar: ,

Natten till lördag var det stort holabalo på internet. Radiohead postade ett lite konstigt meddelande om att man borde titta på radiohead.tv vid ett visst klockslag. Om man orkade hålla sig vaken fick man se en ganska konstig blandning av Thom Yorke som DJ, liveframträdanden på parkeringsplatser och i en studio, samt Thoms huvud i en kartong. Det hela finns att avnjuta på YouTube i ett helt gäng klipp.

Morgan Freeman feat Thoms huvud i en låda

Faust Arp på ett fält

Radiohead - Headmasters ritual (The Smiths)

Fler klipp och lite mp3or från det hela finns hos Stereogum.

Inga kommentarer

Kategorier: Musikvideor Taggar:

Hos mina föräldrar finns ett vitrinskåp fullt av gamla LP-skivor. Jag har äntligen blivit gammal och klok nog för att förstå vilken total guldgruva det är. De flesta skivorna är från -65 till -81, då jag föddes och mina föräldrar mer eller mindre slutade köpa skivor.

Kid Creole & the Coconuts
- Fresh Fruit in Foreign Places
(1981)
Är det storbandsjazz, är det salsa? Spelar det roll? Kanske inte. Roligt är det i alla fall, jag kommer på mig själv med att sitta och digga redan i första spåret. Omslaget är jättefint (fast det är från början av åttiotalet, det säger ju ganska mycket), det är någonslags karta ritad på innerfodralet. Och sen börjar andra låten, med samplade apor! That’s it, right there.

Kid Creole & the Coconuts - In the Jungle [mp3]

Inga kommentarer

Kategorier: Vitrinskåpet Taggar:

Vitrinskåpet: Hiroshima

Hos mina föräldrar finns ett vitrinskåp fullt av gamla LP-skivor. Jag har äntligen blivit gammal och klok nog för att förstå vilken total guldgruva det är. De flesta skivorna är från -65 till -81, då jag föddes och mina föräldrar mer eller mindre slutade köpa skivor.

Hiroshima - HiroshimaHiroshima - Hiroshima (1979)
Lite kora, anyone? På baksidan av den här skivan finns en bild på ett gäng glada asiater. Och en kora. Det ska, enligt pappa, låta lite som en harpa, fast finare. Mycket riktigt. Och musiken är lite jazzig, väldigt rytmiskt fin. Jag tänker på Andreas Vollenweider, men det är nog mest för att det låter lite frijazzharpa om det hela.

Hiroshima - Lion Dance [mp3]

Inga kommentarer

Kategorier: Vitrinskåpet Taggar: ,

Jaheim - The Choosen One

Jag hoppas indien brinner i helvetet.

Inga kommentarer

Kategorier: Uncategorized Taggar: Inga taggar

Flight of the Conchords

Det är fredagkväll. Äntligen helg. Stå på listan till Marie Lavaeu. Klä sig som Lol i This Is England. Dags att jaga svett, sprit och ögonkast. Men vad händer? Jag och Koff bara totalfastnar i en serie. Flight of the Conchords. Så jävla bra.

2 kommentarer

Kategorier: Musikvideor Taggar:

Vitrinskåpet: Janis Ian

Hos mina föräldrar finns ett vitrinskåp fullt av gamla LP-skivor. Jag har äntligen blivit gammal och klok nog för att förstå vilken total guldgruva det är. De flesta skivorna är från -65 till -81, då jag föddes och mina föräldrar mer eller mindre slutade köpa skivor. Jag tänker mig att ni får följa med lite när jag hittar fina grejer där. Varsågoda.

Janis Ian - Night RainsJanis Ian - Night Rains (1979)
Den ser inte mycket ut för världen och första spåret är inte så himla övertygande heller. Men som tur är kommer min mamma in i rummet och säger åt mig att hoppa till nästa spår. Fly Too High heter spår 2 och det har Janis Ian gjort tillsammans med Giorgio Moroder (en man med en mustach man måste respektera), talar det lite gräsliga fodralet om för mig. Redan vid första trumpetljuden är jag såld.

Janis Ian - Fly Too High [mp3]

Lite research senare visar det sig att Janis Ian fortfarande ger ut skivor och turnerar. Dessutom är hon idag öppet lesbisk och en ganska hetlevrad och öppenhjärtlig kritiker till RIAAs hantering av internetpriater. Jag blir inte mindre förtjust av något av det här.

Sen gör det inte heller ont att hon en gång i tiden var stört vacker.

Janis Ian - At Seventeen (live 1976)

5 kommentarer

Kategorier: Startsidan, Vitrinskåpet Taggar: ,

Gubbsjukt: Mark Knopfler

Jag skriver det här på ett tåg på väg hem till mamma och pappa i Norrland. Så jag har egentligen inte så mycket val, den här texten måste handla om Mark Knopfler. Om man summerade alla timmar som vi spenderat tillsammans i vardagsrummet med att lyssna på Dire Straits On Every Street och Mark Knopflers soloskivor tror jag att det skulle sluta på en siffra som skulle skrämma både er och mig. Mamma brukar säga, lite drömskt, vid de här tillfällena, att hon vill bli gitarrist i sitt nästa liv. Pappa brukar ta ner sin Fender från väggen och spela med.

Soundtracket till filmen Local Hero, som Mark Knopfler skrev på åttiotalet fungerar som ett lyckopiller på mig. Jag blir automatiskt avslappnad, glad och känner mig trygg, så snart jag lyssnar på den.

Det här är alltså förklaringen till min förkärlek för gitarrer. Och gubbar. Och svulstighet. Dessutom har ingen annan lyckats vara så cool i svettband som Knopfler. Bara det är ju skäl nog att älska gubben.

Dire Straits - On Every Street (live 1992)

Mark Knopfler - Wild Theme (Local Hero) (live i London, 1997)

4 kommentarer

Kategorier: Startsidan, Gubbsjukt Taggar:

Hell Yea

I can’t sleep when I think about the times we’re living in
I can’t sleep when I think about the future I was born into

Man skulle ju kunna vara ute och göra stan, men då skulle man ju inte upptäcka Yeasayer. Det var länge sen jag föll så pladdask för något. 2080 låter som om någon kastat Deep Forest, The Moody Blues, TV On The Radio och lite mixade nötter i en shaker. Oh, yea.

Lyssna:
Yeasayer - 2080 [mp3]
Yeasayer - Sunrise [mp3]

3 kommentarer

Kategorier: Musik Taggar: ,

Am I Honest With Myself?

“Att byta medicin är ett jävla skit, men nu har vi baxat det ända hit”, sa min läkare och jag nickade. Anledningen var att jag uppvisat grava tendenser på dåligt omdöme när jag dök upp i ett par svarta chinos från Karl Lagerfeldt till sessionen.

Medicinen är också anledningen att jag ikväll stannar hemma, medan alla andra super sig däng på designskolan Beckmans månatliga undantagstillstånd. Det, och att jag har en skörd med nya skivor från Mindless Boogie, Ariel Pink’s Haunted Graffiti, Tenniscoats och Chaz Jankel att gå igenom. Och att studera bleep i väntan på Burial’s släpp på måndag. Om jag vill - och villig är den korrekta benämningen på mig - äter jag gröt, tvättar en stonie i lammull och öppnar en flaska El Coto på köpet, samtidigt som jag läser A-lo:s krönika i väntan på något bättre. Som ett socialt liv, exempelvis.

Burial, ja. Jag plockar fram Ghost Hardware, den föredömligt disiga singeln som hyperdub släpptes i våras och låter nålen knulla tolvan. Min flickvän är nämligen på Marie Leveau.

Så regnar den vackraste frasen jag vet stilla igenom högtalarna och fönstren i mitt rum fångar den stilla och ekar i takt. Jag viskar med i orden: Love. You.

Och så somnar jag.

1 kommentar

Kategorier: Uncategorized, Startsidan Taggar: , ,

Vampire Weekend, version 3

De välartade gossarna i Vampire Weekend började spela så ovanligt i tid att många härdade Debaserbesökare som droppade in i vad de trodde var god rocktid snopet fick nöja sig med det enda extranumret. De missade något storartat, nämligen högenergisk cirkusrock (ej att förväxla med clownrock) draperad i Richmansmart humor och Kingston Trio-naivitet. På scenen utstrålar de samma djupa allvar som en åttaåring som ska lämna in ett ovanligt lyckat matteprov men samtidigt samma varma insiktsfulla pillemariskhet som en fyrtoplussare som lagt ner cynismen och blivit nöjd med livet.

Ezra är konstigt lik George Michael i Arrested Development och håller sin lillgammelnya gitarr med sån vördnad att han måste ha fått den i julklapp av sin mormor. Jag är säker på att han kommer rengöra bort alla hudavlagringar på den efter spelningen. Alltihop andas kommunala musikskolan fast på Eton… fast fem år senare. Finkulturigt men samtidigt piratigt. Och utan att det känns prettopressat.

Natten avslutas med att VW tillsammans med de elva personerna som ännu inte begivit sig hemåt dansar loss till Känn ingen sorg för mig Göteborg. Det är mer som ett mellanstadiedisco än sista timmen på Debaser. Jävligt helylle. Jävligt jävligt bra.

Inga kommentarer

Kategorier: Konsert Taggar:

Vampire Weekend, version 2

Vampire Weekend var totally grymma. Basisten rodnade när jag klev fram till honom efter konserten och på krampaktig engelska fick fram något om “extraordinary”. Han tackade hur många gånger som helst.

Konserten drog i gång redan klockan nio. Debaser var fullt, men ack vilken publik. Sångaren Ezra påstod visserligen att Stockholmspubliken var den som sjungit med mest i “Blake got a new face” (i Notting Hill hade bara en ensam stackare sjungit med och han hade skämt något oerhört), men jag vet inte om jag tror honom. Som Hanna sa: “varje gång jag inte står längst fram på en konsert kommer jag på varför man SKA göra det. man slipper publiken. jag hatar publiken”. Framför mig stod kvällen till ära ett par som såg uttråkade ut. De var helt oentustiastiska. De sjöng inte med. De rörde sig inte. De klappade inte. Men längst fram stod de. Jag tyckte synd om Vampire Weekend som tvingades stå ut med deras trista fejjor.

3 kommentarer

Kategorier: Konsert Taggar:

Well, hörrni, that was fun. Verkligen. Bra skit: Band som är till och med ännu bättre live, band vars nyaste låtar är bäst, band med bra trummisar, band med lite nördiga medlemmar. Vampire Weekend uppfyller alla kriterier och är, med andra ord, jättefina.

Mycket finare bilder kan man titta på hos Rockfoto, såklart. Mobilkamera är inte ett helt ultimat redskap.

Inga kommentarer

Kategorier: Konsert Taggar:

Q som i clueless

27 september 2007: New to Q: Vampire Weekend

Jamen…

17 oktober 2007: New to Q: St Vincent

Alltså…

23 oktober 2007: New to Q: Final Fantasy

Under vilken liten kokainhög hade du bott, sa du?

31 oktober 2007: New to Q: Jens Lekman

’nuff said.

(Tänkte länka, men news.q4music.com verkar ligga nere.)

Inga kommentarer

Kategorier: Judy pladdrar Taggar: , ,