Tanterna får gå före, säger killen i kassan på Debaser och vi skuttar glatt in. (han sa inte tanterna, han sa kontanterna berättar han senare..) Helt oväntat möts vi av ett hjärtligt glatt och dansande slussendebban. Hemligheten heter Devotchka och de bjuder på sprudlande glad cirkusmusik i sann Gogol Bordello-anda. Helt omöjligt att inte bli glad. Som en ytterligare gladbonus, efter att vakterna föst ut alla, sagt godnatt och nu är det slut på det roliga, då drar tunneldiscot igång. Jodå, till kisstunneln har någon släpat med ganska ordentliga ljudkällor och bränner av slagdängor i rask takt till en lycklig tokdansande publik och för ikväll känns Stockholm lite litegrann som den där spännande storstaden ute i världen.

Ibland är det en längtan efter precis den här känslan som driver mig att ha en iPod i örat.

Kunde jag sjunga så skulle Kista galleria vara my next target.

Imorgon gäller det! Halva Judyredaktionen har lagt ifrån sig datorer och pennor och tagit på sig svettband och gympaskor. Vi kommer stå i Vintervikens trädgård från kl 18 och leda gymnastik med rörelser inspirerade av Blur-Damon, Robert Smith, Feist med flera. Ni borde vara där då, det kommer bli roligare än roligast. Handklapp! Fuldans! Dålig hållning! Allt är ok när man indiegympar.

Läs mer på indiegympa.se.

Tänk att leva år 1920. Svänga fötterna på lokal, eller varför inte på en buss?

Charleston var 1920-talets stora modedans, döpt efter staden Charleston i South Carolina. Rytmen slog igenom 1923 med låten “The Charleston” av James P. Johnson. Charleston är självfallet en svart dans, originally, men associeras ändå främst med så kallade “flappers” (på 20-talet en ny sorts kvinnor som hade korta kjolar, bobbat hår, lyssnade på jazz, drack starksprit, rökte tobak och sminkade sig.)

Charleston ansågs vara omoraliskt och provokativt. Jag älskar charleston.