Nu visas inlägg taggade med Cloetta Paris.
Den kärlekskranka tolvåriga flicka som bor i mitt håriga bröst får någonting blankt i blicken när hon får höra att Cloetta Paris debutalbum släpps om ungefär två veckor. Det ska nog vara värt ansträngningen.
Oregonbaserade Skywriting records står för kalaset.
(Foto: Frida Klingberg)
Man tar en klunk, silar det mellan tänderna och känner hur sötman fräter. En grimas, och så sväljer man. Blir sugen på lite mer.
Det är med den sockermättade, viskande italodiscon som med all form av country. Mitt motstånd mot allt som går att koppla samman med lantlig stank och kofösarmentalitetmentalitet bröts ned, metodiskt, steg för steg. Man börjar med lite The Handsome Family, förälskar sig i Weightless again från Through the Trees, börjar gilla The woman downstairs. Sedan dröjer det inte länge förrän man står där, med kodynga långt upp på gummistövlarna, en hötjuga på axeln och funderar på om inte halmhatten ska bli nästa års stora grej.
Av personliga anledningar var det viktigt för mig att gilla Sally Shapiros viskande sÃ¥ng över Johan Agebjörns arrangemang, vilket krävde en del arbete. Jag fick nöta, hitta de smÃ¥ nyanserna bland allt flyktigt florsocker, svälta ut det i mig som tittade frÃ¥gande pÃ¥ textrader som “when you feel so lonely in your heart, I’ll be by your side tonight. When the world is falling all apart, I’ll be by your side”.
Nästa projekt är att göra detsamma med Cloetta Paris – en skräckfärd i kärlekskrank banalitet. Bara en klunk till.
Lyssna:
