UPPDATERAD: FRE 02.25
Mapei står på den lilla lilla Jamobilscenen med sin bamsestora röst. Med sig på scenen har hon en blå spandexkanin. Festivalen börjar i högform. Det kommer ett stänk regn, men det är ingen som bryr sig, hela den stora lilla publiken skuttar och hojtar och är glada. När Mapei blir tyst blir det tråkigt. Någon borde gett henne en tältscen.

MAPEI, FOTO: HELENA SUNDIN

Sen dyker Timbuktu upp som gubben i lådan. Och kör några låtar, igen. Liten repris från timmen innan. Det känns lite som att äta chips. Först är det gott, men efter en stund kommer man på att man inte längre vet varför man gör det. Och sen kommer ångern.

Folkfesten fortsätter med The Ark. En större än störst publik hoppar och vrålar. Kvällsol och paljetter. Det funkar för Arvika. Och för din mamma också. Jag är omgiven av barnfamiljer och kan inte låta bli att tänka att The Ark är Bingolotto och Ola Salo är den nya Leif “Loket” Olsson anno året då alla oavsett ålder satt med en pluttpenna.

Wendy McNeill har lärt sig mer svenska sen sist jag såg henne. Dragspel är hett, men mixat med The Ark är det lite mindre skoj.

KÄRLEK I SKOGEN, FOTO: HELENA SUNDIN

Efter en fin dos av ganska halvtaskiga band känns det som en befrielse att se Bloc Party. Låtarna från fösta skivan håller fortfarande och det är roligt att stå i publiken plötsligt. Kele sjunger lite falskt men det gör inget.

Franskt är det nya fest. Roligt! Nouvelle Vougue har roligt, publiken har roligt. Folkfest helt enkelt. Allsång & handklapp. Underhållning i den halvkalla natten uppskattas. Och om man inte tycker bandet är roligt nog att titta på fanns här festivalens mest hängivna vattenutdelare, sällan har jag sett någon gå in med högre ambitionsnivå för en ganska simpel uppgift. Sympatiskt.

Ingen i Judyredaktionen har tagit sig till Hultsfred i år. Vi gråter inga krokodiltårar över det, men vi vill ju inte vara utanför så en av våra fina vänner har tagit på sig att smsrapportera för er och vår skull. Jenny har åkt bil i ottan och är på plats för att sälja skivor och kanske se ett band eller femton.

Torsdag 13.46 Enter The Hunt har just gått av stora dans, japp. Ser fram emot Mapei, nu kom P3livetyperna. Hultan 2007, har du nåt att ge?

Torsdag 18.50 Stugan luktar förvånansvärt fräscht. Det har sina fördelar att slippa tälta. Mest rockstärnestil hittills: Timo i svarta solbrillor backstage. Undra om Ozzy kommit än? Nu: 20 min vilopaus. Laakso kan man faktiskt se hemma…

Torsdag 19.37 Love Is A Burning Thing slår inte Norsborgs Mapei men har delikat stil å spelar tuff elektronika. Ex rosarna m Slash i spetsen går vi förbi…

Torsdag 21.40 Toalettkön växer.

Fredag 00.21 Träffar massa människor från Hultsfred 03, de lever än. Känns ändå som det e lite glest m folk. Lina den enda Åmålstjejen här. Agge i Florence Valentin konstaterar att backstage är på väg att bli jävligt packat…

Fredag 11.33 En stilla morgon. Området framför Hawaiiscenen ligger öde. Svårt att tänka sig att så gott som hela festivalen stod å shakade till Timbuktu för bara tio timmar sedan.

Fredag 13.12 Badväder! Pingismatch utanför Per Sinding Larsen-tältet. Å ett par pirat-Ray Ban inköpta. Måste ju smälta in bland pop å rockeliten.

Fredag 15.08 Efter galet många skratt, två dagar för tidigt eller precis i rätt tid, lämnar minibussen Berras parkering. Hultsfred i 28 timmar är ganska lagom. Fast hade gärna dansat med Bonde Do Role ikväll. Ja ja. Hejdå Hultsfred 2007. Hälsa Ozzy från mig.