[ingenting] står på scen och klockan är tidig eftermiddag. Den svenska kavalkaden har börjat. Man kan sicksacka mellan scenerna och hinna med Vapnet och Dektektivbyrån också, på en liten stund. Överallt är publiken hängiven och intensiv. Dektektivbyrån har skaffat nya fina scenkläder och gör lite nya, mer dansanta varianter av sina äldre låtar. Det var bättre förr. Alltså för några veckor sen. Ehm.
MARIT BERGMAN, FOTO: HELENA SUNDIN
Som jordgubbssylten pÃ¥ en svensk vÃ¥ffla toppar Marit Bergman den svenska delen av dagen. Publiken är mer eller mindre som en hjärtlig kvinnokör. Det är som ett jättestort barnkalas. Ett väldigt fint och trevligt sÃ¥dant. Marit har ett publikhav i sin hand, vilket blir lite smÃ¥läskigt när hon som avslutning fÃ¥r alla att skandera “I will always be your soldier” i cirka 5 minuter.
ELLEN ALLIEN, FOTO: HELENA SUNDIN
Efter en mat och sovpaus halvspringer vi lite yrvaket till Orion för att se Ellen Allien. Hon har ganska stora skor att fylla, som ersättare för Hot Chip, och även om hennes vackra fötter stampar takten till ett välansat och skickligt djset så når det inte riktigt fram. Hänfördheten lyser med sin frånvaro, men vi är fortfarande lite kära i Ellen.
Hey Willpower blir jätteförsenade så det blir bara några fint dansanta låtar innan vi känner oss tvugna att gå till det tält där The Tough Alliance snart skall mima. Hade gärna sett mer av Hey Willpowers dans, och trikåer. Hoppas de kommer till huvudstaden snart.
THE TOUGH ALLIANCE, FOTO: HELENA SUNDIN
Det är svÃ¥rt att veta vad man ska skriva om en “spelning” med TTA. Det hela var över pÃ¥ ungefär en halvtimme och nÃ¥got extranummer blev det naturligtvis inte. TvÃ¥ saker är jag säker pÃ¥: 1) Det här är nÃ¥gra riktigt fina lÃ¥tar. 2) Att det dyker upp sÃ¥ mycket folk, som är sÃ¥ engagerade, är fascinerande. Fenomenet TTA är mycket intressantare än bandet TTA. Dessutom är delfinerna mycket mer sympatiska än gÃ¥rdagens mardrömsdinosaurier.