Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-includes/cache.php on line 35

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-includes/query.php on line 15

Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /home/leenus/public_html/judy-se/blog/wp-includes/theme.php on line 505
Judy blog
Huvudbild

The Weakerthans

Nu visas inlägg taggade med The Weakerthans.

Frankfurt flygplats, mitt i höstterminen 2006. Jag är på väg hem från världens bästa stad, New York, efter fem dagar i kaos. Kaos är fantastiskt om man jämför med dystert. Hemma är dystert, och jag har börjat inse att jag är på väg hem igen. Hem till regn och jävla skitsnubben som aldrig kan bestämma sej för om man kan lita på honom eller inte. Gråt. Och så lite regn igen.

Men allt det där lägger sig mest som en bolstring av oro i min hjärna. Jag är för trött och vilsen för att tänka på något annat än att ta mig till min gate och invänta flyget hem.

Flygplatsen är alldeles för stor för sin befolkning. Bänkarna för obekväma och väggarna för kala. Jag vet inte om det är jag som inbillar mig, men det verkar som att alla är precis lika vilsna som jag är. På den enorma heltäckningsmattan i någon dassig färg är flygpersonalsbås strövis utplacerade. Någon borttappad passagerare går fram till ett av båsen för att be om hjälp, en annan får syn på en liten råtta som springer panikslaget över golvet, och jag försöker försvinna från omgivningen så gott det går med hjälp av mina hörlurar. Jag provar mina gamla vänner, The Weakerthans och Karate, men jag är för trött för att kunna uppfatta något annat än oljud.

Råttan distraherar mig.

Jag plockar fram skivhögen som jag fick med mig från New York. Shy Child gör mig frustrerad, de hetsar och håller inte käft när de borde. Jag drar på en rosa-orange skiva, Asobi Seksu. Förväntingarna är måttliga med tanke på mitt mentala stadium. Det skränar. Någon sjunger på jädra japanska och jag fattar inte ett jota.

Råttan har insett att den är upptäckt, och springer i panik mellan väggarna. Jag slumrar, eller domnar bara bort.

Mitt i ett av de skräniga gitarriff som jag för länge sen slutat lyssna på hör jag. Jag är trött, men det är inte jobbigt. Någon berättar och jag berättar med. En röst som inte gör sig till sjunger en text som är naken, på precis rätt sida av gränsen till banal.

“It seems you’ve lost your way, you’ve let it all fall apart”

Där var jag igen, mitt emellan kaos och skitsnubbeångest. Jag vaknar till, lyssnar noga, trycker tillbaka spår fyra igen och sen somnar jag.

När jag kom hem lyckades jag koppla att underverksspåret var ”Thursday” på Asobi Seksus senaste album Citrus. Det är musik som är mer än bra, den är ärlig också.

I oktober kommer de till London. Det är kanske lika bra att ingen bestämt sig för att plocka över dem hit till Sverige, det hade varit hemskt att bli besviken.

2 kommentarer

Kategorier: Startsidan Taggar: , , ,