För mig börjar det bra. Ett tag sÃ¥g det ut som om mitt tÃ¥g kom för sent och behovet av mat var för stort för att hinna till TrädgÃ¥r’n till Lows toktidiga spelning. Men när vi kommer dit är det ingen kö alls och de stÃ¥r redan pÃ¥ scen. Det är mycket folk pÃ¥ uteserveringen, men inne i det mörka galet varma rummet där Low stÃ¥r och ansprÃ¥kslöst levererar lite magi är det ganska tomt.

Om man vill kan man titta på en extremt dålig mobilkameravideo från Lows konsert på YouTube.

Efter en kort paus kliver Woven Hand på scen. Nu är det plötsligt hysteriskt mycket folk överallt. Live är David Eugene Edwards melodier om möjligt ännu mörkare och hårdare. En bit in i konserten tunnas publiken ut när många små popflickor går ut i friska luften istället. Men mitt före detta svartrockarhjärta mår jättebra och efteråt är jag en mycket nöjd och glad prick.

Vi vandrar hem genom Göteborg och laddar för en fredag full av gå-grupper och finsk arkitektur och är glada över att få sova på varsin soffa istället för i ett kallt tält.